babyvärlden

Värkarna som höll mig vaken och tårarna sprutade mer eller mindre.
Runt 22.00 så la jag mig på soffan pga all smärta. Då visste jag inte att det var värkar.
Så bet ihop och la mig i sängen i hopp om att kunna somna.
Hade ont varje halvtimme och runt halv 4-halv 5 så hade jag värkar med 10minuter mellanrum.
Och vid halv 7 så åt jag lite frukost, då var jag så himla sliten efter minimalt med sömn.
Så runt 8 kunde jag somna 1-1,5h och därefter blev det bara värre.

Trym satte sig och skrev ner när jag hade ont och hur länge.
Han var väl mer eller mindre lika förvirrad som jag. Hade ju haft såhär ont två gånger tidigare (visserligen inte under lika lång tid). Så jag satt och sökte på internet om det var värkar osv.

Runt 13 hade jag värkar med 5minuters mellanrum och Trym började fråga om han skulle ringa upp till sjukhuset. Men jag sa hela tiden "vänta till nästa värk, vänta lite till".
Fast till slut kände jag att jag inte orkade mer, var så himla trött och hade superont.
Så vi ringde upp och fick besked om att vi kunde komma upp på kontroll så vi ringde efter taxi (haha ja, det var först prat om att vi skulle gå våra "långa" 650m bort).

Kom in på sjukhuset vid 15 och jag orkade inte hålla mig själv uppe så stod mest lutad mot väggen i väntan på o få barnmorskan o visa oss vart vi skulle någonstans.
Fødestue 320 blev "vårat" för några timmar.

Barnmorskan som gjorde kontroll sa att jag var öppen 6cm och det var bra att vi hade kommit dit nu.
Så jag fick hoppa in i duschen för att dämpa värkarna, stod nog där 45min ungefär.
(jag hade inget tidsperspektiv, men Trym som var medveten av tid och rum har berättat)
Sen la jag mig i sängen ett tag och sen tillbaka in i duschen, det hjälpte otroligt mycket tyckte jag.
Men hujedamig va varmt det var, hade en egen dusch-bastu där inne :P
Så gick tillbaka till sängen och drack vatten och försökte svalka av mig lite. Och det var hårfint mellan svettningar och frysningar ska jag bara berätta!!
Fick akupunktur i ryggen pga all smärta jag hade i korsryggen. Men jag vet egentligen inte om det hade någon effekt på mig, tyckte mer eller mindre att det gjorde ont istället så barnmorskan fick ta ur de som bara gjorde det hela värre.

Hoppade i badkaret och satt nog där i 45min, medans jag satt där i så satt barnmorskan och Trym och fikade, skålade och hade det ganska gött medans jag hade det helt förjävligt. Iofs när jag inte hade värkar så somnade jag lite. Men så svettades jag som jag vet inte vad, så fick kalla handdukar på huvudet och små äppelbitar i munnen (just för att få lite energi, hade ju ätit frukost vid halv 7 på morgonen)
Så försökte dom tvinga i mig äcklig saft (jag HATAR saft!!). Va tusan, låt mig dricka vatten om jag känner mig nöjd med det?!
Så fick lite panik och ville ut från badkaret. Fick lägga mig över en sackosäck för att försöka kunna slappna av. Trym stod och masserade mina händer, en barnmorska masserade min rygg och den andra barnmorskan vet jag inte vad hon drev med...
(måste även tillägga att här skrek jag; jag orkar inte mer, jag vill hem, skjut mig osv osv osv)
Så när jag hade värkar medans jag låg där över så försökte jag allt jag kunde för att hjälpa till lilleman att hitta ut.

Till slut fick de ta vattnet på mig, för det låg bara som en hinna framför hans huvud.
Och helvete, va blött det blev!! Hade ju fostervatten härifrån till Kina kan jag nog tro, haha..!
Efter det fick vi mest bara besked om "vi ser hans huvud".
Så det är absolut inte som på film ska jag tala om för er! Det är inte bara en pressning och så är h*n ute...
Nej nej, let's get real!

Lägg till typ 25 press på det eller något...

Men allt som allt så pressade jag i en kvart. Så var han ute 20.10 den 27 maj :)
De la honom upp på mitt bröst och jag vrålade ut "jag tål inte blod!" och vred bort mitt ansikte (haha.....)
Men så tittade jag ner på vår lilla smurf och sa "välkommen till världen lille vän"
Just då, kände jag att jag glömde bort all smärta. För något så vackert....
Jag har inte ord för det!

Efteråt ville jag iaf in i duschen och få bort allt blod iom att jag är sån jäkla vekling när det kommer till det.
Men ty, där fick jag!! När jag stod inne i duschen så FORSAR det blod, så var nästan på vippen o svimma.
Så en barnmorska fick komma in och duscha av mig medans jag satt och försökte andas.
Sedan la jag mig i sängen tillsammans med Trym och vår lilla Colin.
Det vackraste barnet jag någonsin har sett. Så liten, så oskyldig och så ny ♥

När Colin var två timmar gammal så skulle de väga och mäta honom.
49cm och 3595g ♥

Så efter den tiden så var det väldigt lite som hände.
Kunde inte släppa min blick från vårat lilla mirakel, han var så himla lugn så både jag & Trym kollade till honom flera gånger, tills jag beslutade att han skulle sova med oss i sängen.


Det här blev väldigt långt inlägg :)
& nej, jag är inte bra på o få ihop meningar och sammanhäng... men men!


Idag är det två veckor sen iaf ♥
Lycklig då, lycklig nu!

All min kärlek till mina favoritkillar <3